Om sällskapet

Sällskapet Erik Johan Stagnelii Vänner bildades den 7 maj 1987 vid en sammankomst i Maria kyrksal på Södermalm i Stockholm.

Sjutton personer, de flesta bosatta i Gärdslösa med omnejd, hade åkt från Öland till Stockholm för att fira 100-årsminnet av att Svenska Vitterhetsakademien vid Maria kyrkogård rest en minnessten över Erik Johan Stagnelius.

Sällskapets förste ordförande blev dåvarande kyrkoherden i Gärdslösa Mats Dalborg, och det första konstituerande sammanträdet hölls den 17 oktober 1987 i IOGT-lokalen, Gärdslösa. Då inträdde 40 medlemmar i sällskapet. Sällskapet hade samlats första gången 7 maj 1987 vid minnesstenen på Maria kyrkogård.

Numera når medlemsantalet inte riktigt upp till 200 personer, dessa spridda över hela landet med en tyngdpunkt i Öland/Kalmar-området och en annan i Stockholmsområdet.

Sällskapet ger varje år sedan 1998 ut två medlemsblad, ”Stagneliusbladet”, samt en årsskrift som medlemsgåva. Vidare har Sällskapet sammanställt en jubileumsbok ”…som solarna väckte till dans” (1993), och givit ut dramat ”Thorsten fiskare” (2000). Oktober 2011 gav sällskapet ut en samlingsvolym med tidigare utgivna årsskrifter samt några bidrag som inte tidigare varit publicerade. Bokens titel är ”Förskjuten?. Texter om Erik Johan Stagnelius och hans författarskap” och finns fortfarande att köpa. I december 2011 kom en ny diktantologi med 51 utvalda dikter, ”Fängslad i kedjor av vallmo. Ett urval dikter av Erik Johan Stagnelius”. I augusti 2014 gav Sällskapet ut skriften ”Biskop Magnus Stagnelius, inte bara fader till en skald” av Oloph Bexell, baserad på hans föredrag vid årsmötet 2013. Inför minnesåret 2023 – 200-årsminnet av skaldens död, gav sällskapet ut en antologi till vilken en rad skribenter, många rikskända, bidrog: ”Den levande Stagnelius” (Trolltrumma Förlag).

Årsmötet hålls i regel första lördagen i maj. Den 14 oktober firas skaldens födelsedag. Därutöver ordnas andra arrangemang, de senaste åren några tillsammans med Föreningen Gärdslösa Prästgård samt Anna Rydstedt- och Margit Fribergsällskapen, läs vidare under fliken ”Program”.

Genom åren har sällskapet haft flera prominenta föredragshållare, experter på Stagnelius och hans tid. Bland de tidigare kan nämnas Horace Engdahl, Anders Olsson, Jöran Mjöberg, Roland Lysell, Jan Olov Ullén, Carl-Göran Ekerwald, Göran Hägg, Christina Svensson, Niklas Rådström och Paula Henrikson.

Styrelsen

för innevarande verksamhetsår,
maj 2023 – maj 2024, består av följande. Ordinarie ledamöter: Kenth Jönsson (ordf), Lizel Forsberg (sekr), Anders Marell (kassör/redaktör), Elisabet Palmqvist (klubbmästare), Anders Åkesson, Karin Lundborg Folkegård och Bodil Anjar. Suppleanter är Gudrun Selberg, Tove Folkesson, Birgitta Magnell, Michael Economou, Anders Ekbom, Kerstin Thuredotter och Harald Erici.

Korresponderande ledamöter är Niklas Rådström och Paula Henrikson.

Hedersledamöter är Mats Dalborg, initiativtagare till Sällskapet Erik Johan Stagnelii Vänner, samt Lennart Sjögren, författare/poet.

Stadgar

Ladda ner stadgarna (pdf-format).
Stadgar Erik Johan Stagnelii Vänner

 Ur sällskapets tidiga historia

Första hela verksamhetsåret

Ölandsbladet blev först ut i lokalpressen under året 1988 genom att den 3 april 1988 minnas skaldens dödsdag. Dagen kallades i rubriken för ”Stagneliusdagen”, vilket troligen inte var skribentens namnval på dagen utan en rubriksättares. Skribent var nämligen den kunnige Allan Green, en av de bemärkta personer som redan vid starten tillerkändes ett hedersledamotskap i Sällskapet. En lämpligare dag att fira och därmed ge namnet Stagneliusdagen var födelsedagen den 14 oktober, och den firades detta år också under det namnet med besked. Alla tre lokaltidningarna, Ölandsbladet, Barometern och Östra Småland, hade reportage från dagen. Sällskapet hade utropat dagen till lokal flaggdag, vilken omtalades i två av rubrikerna. ”Mycket folk hade mött upp i IOGT-lokalen i Gärdslösa,” fick läsarna också veta.

Sällskapets kassör Henry Nilsson höll högtidsanförandet om skalden och hans förhållande till bygden. Dagen till ära hade det några veckor tidigare – på initiativ av vice ordföranden Inga Dahlqvist – bildats en speciell Stagneliuskör med medlemmar ur Gärdslösa socken. Att kören haft så liten tid att öva, kunde ingen i den entusiastiska publiken märka, menade Åke Andersson från Ölandsbladet. Efter kören framförde den ständige sekreterare Gösta Ryd en enligt tidningen ”minst sagt nyskriven Stagneliusrapsodi, ihopkommen bara någon timme innan festen började”. Medlemmen Doris Andersson från Borgholms bibliotek presenterade litteratur om och av skalden, innan kaffe serverades, åtföljt av diktläsning och flöjtmusik framförd av ordföranden och kyrkoherden Mats Dalborg.

Jubelåret 1993

Förberedelserna för 200-årsjubileet 1993 började på hösten året innan med en arbetsgrupp i Gärdslösa. Den tycks ha träffats flitigt och sades ha innefattat, förutom vårt sällskap, Ölands Hembygdsförbund, Ölands Folkhögskola, båda Ölandskommunerna, Rotary i Borgholm, Mörbylånga och Kalmar; från Gärdslösa ingick Rödakorsavdelningen, Gärdslösa församling, syföreningen, hembygdsföreningen samt Studieförbundet Vuxenskolan.

Sällskapet såg till att pressen tidigt var med på noterna genom pressinbjudningar. Gunilla Petri i Barometern presenterade firandeplanerna den 14 januari, medan Acke Sandström i Ölandsbladet gjorde det den 30 januari. Dessförinnan hade Ölandsbladets Kiki Lundh presenterat skalden Stagnelius den 14 januari i en större artikel. Och det var ingen hejd på firandeambitionerna.

Om allt som planerades också blev av vet vi inte i alla detaljer; det skulle dröja fem år innan det startades ett Stagneliusblad. Vad som skedde på den verkligt stora dagen, den 14 oktober, det blev däremot noga redogjort för i pressen.

Sällskapets största insats för upprätthållandet av Stagnelius’ minne var nog utgivandet av samlingsverket ”…som solarna väckte till dans. En bok om Erik Johan Stagnelius 200 år”. Arbetet på denna bok hade påbörjats redan i september 1991. Den har en lista på subskribenter som omfattar 315 namn, både personer och institutioner. Att ögna igenom den listan idag framkallar många kära minnen av nu bortgångna Stagneliusentusiaster. Men listan ger också glädjen att se namn på personer som klarat tiden sedan 1993; det är trots allt ”bara” drygt 30 år sedan – snart. Förteckningen över namnen på dem som bidragit med texter i boken är också imponerande. I boken saknas få av den tidens Stagneliusspecialister – som i många fall även är dagens specialister, om än bortåt tre decennier mindre unga.

Vårt sällskaps första utgivna skrift kom att tillhöra toppskiktet på det rika utbudet av skriftliga kommentarer till Stagneliusjubileet tillsammans med Roland Lysells också under året 1993 utgivna verk ”Erik Johan Stagnelius. Det absoluta begärets och själens historia” samt Staffan Bergstens diktantologi med förklaringar, ”Själens resa”. Och inte minst bemärkansvärt är att tidskriften ”Parnass’” helt ägnade sitt premiärnummer åt Stagneliusminnet.

I april jubelåret 1993 for en grupp Stagneliusvänner till Stockholm för att hedra skalden vid minnesstenen på Maria kyrkogård tillsammans med andra litterära sällskap. Almqvist- och Karin Boyesällskapen var också inbjudna, liksom Ölandsklubben, Sällskapet Ölänningarna – den ständige ordföranden av det sistnämnda sällskapet Irving Svensson minns tillfället väl.

Minnesstenar har för övrigt varit ett återkommande tema i den här aktuella klippsamlingen. Redan 1986 skrev Sune Lantz, öländsk järnvägsspecialist förutom journalist i Ölandsbladet, om minnesstenen på Maria kyrkogård. Han hade inspekterat platsen inför 100-årsdagen av stenens resande på platsen, den 15 maj 1887. Han var mycket kritisk. Endast med svårighet kunde man läsa bokstäverna på stenen, omgivningen ganska trist i jämförelse med den vackra omramningen kring minnesstenen på Gärdslösa prästgård. Men så hade ju Stagnelius levt ett trist liv på Söder i Stockholm jämfört med de lyckliga barndomsåren i Gärdslösa, menade Lantz. Omgivningarna motsvarade levnadsförhållandena, alltså. Lantz menade att Svenska Akademien. Som rest minnesstenen i Stockholm och ”hade mycket pengar”, borde restaurera stenen inför 100-årsjubiléet. Kyrkogårdsnämnden borde snygga upp gräsmattor och gångar. Framför allt borde den slitna gräsmattan ”med inslag av mossa runt stenen” ses över.

Redan ett år senare erinrade Kiki Lundh på en helsida i Ölandsbladet om resandet av minnesstenen på Gärdslösa prästgård med invigning på midsommaraftonen år 1924 inför en folkmassa på 800 personer.

På midsommardagen 1991 var det dags för avtäckning av en tredje minnessten, denna gång vid Kyrkströmmen intill Gärdslösa kyrka, dagen till ära kallad Silverbäcken. Det var vårt sällskap, som bekostat stenen med porträttmedaljong och dikten ”Näcken” ingraverade på en kopparplåt. Bertil Palm höll tal och förrättade avtäckningen, det senare tillsammans med hedersmedlemmen Sven Linnér.